Nu ska doulor införas i Stockholm för gravida som inte har någon nära anhörig som följer med dem till förlossningen. Det finns ju redan doulor som tar privata uppdrag, det nya här är att doulauppdragen för ensamma gravida ska betalas av skattemedel.
Det har fått en del barnmorskor att reagera – är detta en plan för att ytterligare urholka och försvaga barnmorskornas roll? Tänker politiker att det blir billigare med doulor, som får göra de ”goa” bitarna med personligt och empatiskt stöd, medan de ansvarsfulla och stressiga uppgifterna är allt som blir kvar till barnmorskorna?
Den frågan blev särskilt aktuell för mig denna veckan när jag fick jag tillfälle att prata med Ella Bohlin. Hon är landstingsråd i Stockholm och ligger bakom planerna på doulor för ensamma gravida.
Jag är själv en doula och har jobbat i många år för att införa skattefinansierade doulor i Sverige. Första gången 2006, i ett ettårigt projekt med doulor för ensamstående gravida i Göteborg. Därefter startade jag Doula och Kulturtolk i Födelsehuset 2008. Där hjälpte doulor gravida som inte talar svenska, det blev framgångsrikt och har spridits till flera landsting. Nu arbetar jag med ett nytt projekt i Göteborg där gravida kvinnor i svåra situationer kan få stöd av en doula.
För mig har det varit så viktigt att kvinnor i svårare situationer, med behov av extra stöd, ska kunna få det av en doula. Det handlar om jämlikhet, och doulor kan fylla i där det fattas. Det handlar inte bara om kvinnans rätt till en bra omvårdnad, utan också om hennes barns rätt till en bra start i livet, med en mamma som känner sig trygg och stark.
Doulor som betalas av skattemedel kan alltså komplettera där det behövs, och bidra till att öka jämlikheten inom förlossningsvården.
Men det räcker inte med jämlikhet: kvalitén på hela förlossningsvården måste höjas rejält. Att doulor överhuvudtaget finns, att många är beredda att betala privat för stödet, visar att något viktigt fattas i förlossningsvården. Det som fattas stavas RELATIONER. Relationer som skapar trygghet, relationer som kan uppstå när det finns kontinuitet.
Vården är så sorgligt upphackad med mödravård, förlossning, BB och BVC, så många nya okända ansikten hela tiden. Det kvinnor önskar sig, i den här mycket sårbara och intima fasen i livet, är en barnmorska som finns med dem hela vägen. (Eller några få kända ansikten). Det har jag fått höra av hundratals blivande föräldrar i mina profylaxkurser, och det finns gott om forskning som säger samma sak.
Även om jag är en doula måste jag säga det så här: stödperson nummer ett borde vara barnmorskan!
Men för det krävs en annan organisationsform, med kontinuitet över graviditet, förlossning och eftervård. Sedan Södra BB stängde finns det ingenstans i Sverige, trots att minst hälften av kvinnorna önskar en barnmorska de känner på förhand *. Bara de som väljer att föda hemma kan få en barnmorska de lärt känna, och en del väljer hemfödsel av den anledningen.
En barnmorska – en födande är ett bra krav, men ändå otillräckligt, för det stannar inom dagens modell av förlossningsvård. Och den motsvarar inte vad kvinnorna vill ha och behöver. Det är inte barnmorskornas fel, de flesta gör ett fantastiskt jobb, utan det beror på ramarna för arbetet.
Vi doulor bygger relationer under graviditeten, finns till hands för funderingar och oro, är med under förlossningen och finns där bara för kvinnan. Jag tror att många barnmorskor skulle vilja arbeta så, med mer kontinuitet och eget ansvar att lägga upp arbetet. I Danmark finns t ex Kendt jordemoderordning i de flesta regioner. **
Jag, och säkert de flesta andra doulor, vill bidra till en bättre förlossningsvård. Och då ingår att barnmorskans roll stärks, absolut inte försvagas. Det framförde jag i samtalet med Ella Bohlin.
Bodil Frey, doula, förlossningspedagog och projektledare i Föreningen Tidigt Föräldrastöd
