Patienter har en bättre överlevnad om de får träffa en och samma läkare. Vetenskapsradion i P1 rapporterar den 9 juli  att det har visats av en ny studie från universitetet i Exeter.

Peter Allebeck, som är professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet, kommenterar studiens resultat i radioprogrammet:

”Man har ju menat att kontinuitet är viktigt och bra ur patientsynpunkt. Att man gärna känner sig trygg och att bemötandet är viktigt ur psykisk och social synpunkt, Men man har väl aldrig kunnat tro att det också ska påverka de hårda måtten på vård, alltså dödlighet”

Att en läkare och professor är så förvånad över resultatet är talande. Den medicinska synen som läkare utbildas i har varit att se och behandla kroppen som skild från psyket. Då blir patienten som person ovidkommande och därför är även läkarens relation till sin patient oviktig. Ungefär på samma sätt som det inte är relevant för en bilmekaniker att utveckla en relation till bilen han arbetar med.

Det här synsättet ligger tyvärr till grund för vårt sjukvårdssystem. Till och med i högre grad i Sverige än i många andra länder. Vi har väldigt låg grad av kontinuitet inom vården.

Hur kommer det sig egentligen att människor överlever bättre när de känner sin läkare?

Peter Allebeck föreslår förklaringar i radioprogrammet:

” Patienter känner sig tryggare, och det innebär att den information som ges tas in bättre. En annan faktor kan vara att en läkare som känner patienten kan vara mer observant på när en förändring sker.”

Det är två förklaringar som kan stämma. Men de är säkert inte uttömmande. Det Peter Allbeck fokuserar på är läkarens roll. För vem som helst, som inte är läkare, skulle nog skillnaden hos patienten själv vara självklar. Den som känner sig trygg och förstådd, omhändertagen av en välbekant läkare, mår bättre. Kroppen fungerar bättre, läker sig själv bättre, i trygghet än i stress och otrygghet. Relationer läker.

Läkare och hela det medicinska systemet har tränats till en blindhet för sådana samband. Och det har negativa konsekvenser för vår hälsa. Den senaste studien är bara en av många som visar samma sak: kontinuitet inom vården, att bygga en relation mellan vårdgivare och patient, är viktigt för en bättre hälsa.

Inom förlossningsvården har kvinnor länge efterfrågat att kunna ha samma barnmorska under förlossningen, som under graviditeten. Så är vårdorganisationen inte alls uppbyggd, utan det är skilda enheter och personal som har hand om graviditet, förlossning, eftervård på BB, och första tiden med det nyfödda barnet.

Ändå finns det mycket forskning som visar på fördelarna med en kontinuerlig kontakt med samma barnmorska. Det finns också mycket forskning om personligt stöd med en doula under förlossningen. Sambandet mellan kropp och själ är omöjligt att förneka. Hur skulle annars förlossningar kunna bli mindre komplicerade, kortare, mindre smärtsamma, mer tillfredsställande för föderskan. När den enda skillnaden är att hon har en annan kvinna vid sin sida, som är helt fokuserad på hennes välmående? En trygg relation får kroppen att fungera på det bästa sättet. Vi är ju sociala varelser, inte maskiner.

Det är självklart för de flesta, men inte för de som bestämmer om sjukvårdens organisation. Där har läkare har det största inflytandet.  Men nu är bevisen för den mänskliga relationens betydelse så starka att sjukvården måste förändras i grunden.