• Hem
  • Kurser
  • Förlossningsenkäten
  • Statistik förlossningssjukhus
  • Artiklar
  • Lokal info Göteborg
    • Förlossningssjukhus
    • Doula i Göteborg
    • Rädd att föda?
    • Föda hemma
    • Föreningar, råd och hjälp
  • Om en bra start

En bra start

Kurser och Kunskap

Förlossningsvården utvecklas tvärt emot kvinnornas önskemål – mest omtyckta enheterna läggs ned!

2019-06-09 By Bodil Frey

I Förlossningsenkäten på enbrastart.se ger kvinnor betyg på den vård de fått. Drygt 5300 svar från hela Sverige har kommit in.
De fyra förlossningsenheter som fått högst betyg har alla lagts ned de senaste åren!

Topplista förlossningssjukhus
Topplista förlossningssjukhus

 

Nu senast förlossningen i Karlskoga, som läggs ned eftersom den sägs ha dålig tillgång till neonatalvård. (Se hela listan här)

Men hur kan det komma sig att de mest omtyckta enheterna läggs ned, trots protester från många kvinnor? ( Södra BB 2015, BB Sophia 2016, Sollefteå 2017 och Karlskoga 2019.)

Svaret är nog att kvinnornas önskemål inte alls vägs in när förlossningsvården planeras och organiseras.

BB-vården i Karlskoga fick till och med högst betyg av alla i Förlossningsenkäten. (Även om BB-vården överlag får sämre betyg än förlossningsvården). Så man skulle kunna tänka:
– Här är en förebild, som andra BB i Sverige borde studera och ta efter. Men, istället läggs BB i Karlskoga ned.

Topplista BB
Topplista BB

Se hela listan på betygsatta BB här.

Förutom att de mest omtyckta enheterna läggs ned, visar Förlossningsenkäten på fler exempel där kvinnornas önskemål går åt ett håll, medan förlossningsvården utvecklas åt rakt motsatt håll.

Bidraget till hemförlossning i Stockholms Län avskaffas nu.
I Förlossningsenkäten har kvinnor betygsatt sin erfarenhet av att föda hemma planerat och med känd barnmorska. De 24 i enkäten som fött hemma med barnmorska i Stockholm, gav det allra högsta betyget av alla: 4,96 i genomsnitt på frågan ” Stöd och lyhördhet för dina önskemål?”. Läs mer

Alternativet barnmorskeledd enhet saknas helt i Sverige
I Förlossningsenkäten är det tydligt att många kvinnor efterfrågar en möjlighet att föda på en småskalig enhet och med en barnmorska som de känner på förhand, och som de lär känna under graviditeten.
Så här formulerades frågan i Förlossningsenkäten:
“Skulle du vilja föda på en barnmorskeledd enhet, om det fanns?
(Där mödravård, förlossning och BB har samma personal och du har möjlighet att lära känna barnmorskan på förhand. Där går det inte att få t ex epiduralbedövning, i så fall behöver man flytta över till ett sjukhus.)”

Intresse att föda på barnmorskeledd enhet
Intresse att föda på barnmorskeledd enhet

Drygt 40% svarade JA på den frågan, vilket innebär att sådana möjligheter borde undersökas. Ett initiativ togs för några år sedan i Stockholm, det skulle blivit en barnmorskeledd enhet i Nacka. Men den stoppades av landstinget eftersom den inte uppfyllde kriterierna med förlossningsvård på sjukhus.
Det borde vara dags att se över hur de kriterierna kan ändras!

Och det borde vara dags att sluta gå åt fel håll, sluta att ignorera kvinnornas krav och önskemål. Förlossningsenkäten visar att de blivande mammorna uppskattar en personlig omvårdnad, en lugn och trygg atmosfär, respekt för integriteten och individuella behov.

Den visar också att alltför ofta upplevs stress och tidspress, opersonligt bemötande av för många olika personer, en känsla av att bli överkörd av rutiner, att inte bli lyssnad på.

Fakta Förlossningsenkäten:
Den lades ut på enbrastart.se i juni 2016, och har samlat in 5 300 svar från kvinnor som fött barn 2014 – 2018. Kvinnorna har själva valt att svara på enkäten. Det är första gången en enkät samlar svar från hela Sverige och fortlöpande lägger ut svaren på nätet.
Bodil Frey, som är doula och förlossningspedagog, och står bakom sajten enbrastart.se, skapade enkäten.

Filed Under: För en bättre förlossningsvård

Livsviktigt med kontinuitet i vården

2018-07-15 By Bodil Frey

Relationer läker
Relationer läker

Patienter har en bättre överlevnad om de får träffa en och samma läkare. Vetenskapsradion i P1 rapporterar den 9 juli  att det har visats av en ny studie från universitetet i Exeter.

Peter Allebeck, som är professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet, kommenterar studiens resultat i radioprogrammet:

”Man har ju menat att kontinuitet är viktigt och bra ur patientsynpunkt. Att man gärna känner sig trygg och att bemötandet är viktigt ur psykisk och social synpunkt, Men man har väl aldrig kunnat tro att det också ska påverka de hårda måtten på vård, alltså dödlighet”

Att en läkare och professor är så förvånad över resultatet är talande. Den medicinska synen som läkare utbildas i har varit att se och behandla kroppen som skild från psyket. Då blir patienten som person ovidkommande och därför är även läkarens relation till sin patient oviktig. Ungefär på samma sätt som det inte är relevant för en bilmekaniker att utveckla en relation till bilen han arbetar med.

Det här synsättet ligger tyvärr till grund för vårt sjukvårdssystem. Till och med i högre grad i Sverige än i många andra länder. Vi har väldigt låg grad av kontinuitet inom vården.

Hur kommer det sig egentligen att människor överlever bättre när de känner sin läkare?

Peter Allebeck föreslår förklaringar i radioprogrammet:

” Patienter känner sig tryggare, och det innebär att den information som ges tas in bättre. En annan faktor kan vara att en läkare som känner patienten kan vara mer observant på när en förändring sker.”

Det är två förklaringar som kan stämma. Men de är säkert inte uttömmande. Det Peter Allbeck fokuserar på är läkarens roll. För vem som helst, som inte är läkare, skulle nog skillnaden hos patienten själv vara självklar. Den som känner sig trygg och förstådd, omhändertagen av en välbekant läkare, mår bättre. Kroppen fungerar bättre, läker sig själv bättre, i trygghet än i stress och otrygghet. Relationer läker.

Läkare och hela det medicinska systemet har tränats till en blindhet för sådana samband. Och det har negativa konsekvenser för vår hälsa. Den senaste studien är bara en av många som visar samma sak: kontinuitet inom vården, att bygga en relation mellan vårdgivare och patient, är viktigt för en bättre hälsa.

Inom förlossningsvården har kvinnor länge efterfrågat att kunna ha samma barnmorska under förlossningen, som under graviditeten. Så är vårdorganisationen inte alls uppbyggd, utan det är skilda enheter och personal som har hand om graviditet, förlossning, eftervård på BB, och första tiden med det nyfödda barnet.

Ändå finns det mycket forskning som visar på fördelarna med en kontinuerlig kontakt med samma barnmorska. Det finns också mycket forskning om personligt stöd med en doula under förlossningen. Sambandet mellan kropp och själ är omöjligt att förneka. Hur skulle annars förlossningar kunna bli mindre komplicerade, kortare, mindre smärtsamma, mer tillfredsställande för föderskan. När den enda skillnaden är att hon har en annan kvinna vid sin sida, som är helt fokuserad på hennes välmående? En trygg relation får kroppen att fungera på det bästa sättet. Vi är ju sociala varelser, inte maskiner.

Det är självklart för de flesta, men inte för de som bestämmer om sjukvårdens organisation. Där har läkare har det största inflytandet.  Men nu är bevisen för den mänskliga relationens betydelse så starka att sjukvården måste förändras i grunden.

Filed Under: För en bättre förlossningsvård

Doulor och barnmorskor

2018-02-04 By Bodil Frey

 

Bodil Frey och Ella Bohlin
Bodil Frey och Ella Bohlin i samtal om landstingsfinansierade doulor

Nu ska doulor införas i Stockholm för gravida som inte har någon nära anhörig som följer med dem till förlossningen. Det finns ju redan doulor som tar privata uppdrag, det nya här är att doulauppdragen för ensamma gravida ska betalas av skattemedel.

Det har fått en del barnmorskor att reagera – är detta en plan för att ytterligare urholka och försvaga barnmorskornas roll? Tänker politiker att det blir billigare med doulor, som får göra de ”goa” bitarna med personligt och empatiskt stöd, medan de ansvarsfulla och stressiga uppgifterna är allt som blir kvar till barnmorskorna?

Den frågan blev särskilt aktuell för mig denna veckan när jag fick jag tillfälle att prata med Ella Bohlin. Hon är landstingsråd i Stockholm och ligger bakom planerna på doulor för ensamma gravida.

Jag är själv en doula och har jobbat i många år för att införa skattefinansierade doulor i Sverige. Första gången 2006, i ett ettårigt projekt med doulor för ensamstående gravida i Göteborg. Därefter startade jag Doula och Kulturtolk i Födelsehuset 2008. Där hjälpte doulor gravida som inte talar svenska, det blev framgångsrikt och har spridits till flera landsting. Nu arbetar jag med ett nytt projekt i Göteborg där gravida kvinnor i svåra situationer kan få stöd av en doula.

För mig har det varit så viktigt att kvinnor i svårare situationer, med behov av extra stöd, ska kunna få det av en doula. Det handlar om jämlikhet, och doulor kan fylla i där det fattas. Det handlar inte bara om kvinnans rätt till en bra omvårdnad, utan också om hennes barns rätt till en bra start i livet, med en mamma som känner sig trygg och stark.

Doulor som betalas av skattemedel kan alltså komplettera där det behövs, och bidra till att öka jämlikheten inom förlossningsvården.

Men det räcker inte med jämlikhet: kvalitén på hela förlossningsvården måste höjas rejält. Att doulor överhuvudtaget finns, att många är beredda att betala privat för stödet, visar att något viktigt fattas i förlossningsvården. Det som fattas stavas RELATIONER. Relationer som skapar trygghet, relationer som kan uppstå när det finns kontinuitet.

Vården är så sorgligt upphackad med mödravård, förlossning, BB och BVC, så många nya okända ansikten hela tiden. Det kvinnor önskar sig, i den här mycket sårbara och intima fasen i livet, är en barnmorska som finns med dem hela vägen. (Eller några få kända ansikten). Det har jag fått höra av hundratals blivande föräldrar i mina profylaxkurser, och det finns gott om forskning som säger samma sak.

Även om jag är en doula måste jag säga det så här: stödperson nummer ett borde vara barnmorskan!

Men för det krävs en annan organisationsform, med kontinuitet över graviditet, förlossning och eftervård. Sedan Södra BB stängde finns det ingenstans i Sverige, trots att minst hälften av kvinnorna önskar en barnmorska de känner på förhand *. Bara de som väljer att föda hemma kan få en barnmorska de lärt känna, och en del väljer hemfödsel av den anledningen.

En barnmorska – en födande är ett bra krav, men ändå otillräckligt, för det stannar inom dagens modell av förlossningsvård. Och den motsvarar inte vad kvinnorna vill ha och behöver. Det är inte barnmorskornas fel, de flesta gör ett fantastiskt jobb, utan det beror på ramarna för arbetet.

Vi doulor bygger relationer under graviditeten, finns till hands för funderingar och oro, är med under förlossningen och finns där bara för kvinnan. Jag tror att många barnmorskor skulle vilja arbeta så, med mer kontinuitet och eget ansvar att lägga upp arbetet. I Danmark finns t ex Kendt jordemoderordning i de flesta regioner. **

Jag, och säkert de flesta andra doulor, vill bidra till en bättre förlossningsvård. Och då ingår att barnmorskans roll stärks, absolut inte försvagas. Det framförde jag i samtalet med Ella Bohlin.

Bodil Frey, doula, förlossningspedagog och projektledare i Föreningen Tidigt Föräldrastöd

* https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26826042

** https://www.aftenposten.no/familieogoppvekst/-Jeg-skulle-onske-samfunnet-sa-pa-fodselen-som-en-normal-hendelse–11554b.html

Filed Under: Doula

Bästa starten för mamma och bebis – forskare som gjorde skillnad!

2017-08-20 By Bodil Frey

Marshall och Phyllis Klaus
Marshall och Phyllis Klaus

Nu har Marshall Klaus gått bort. Han och hans barnläkarkollega John Kennel, som dog för några år sedan, har betytt väldigt mycket för att förbättra vården omkring förlossningen. Tillsammans med Phyllis, Marshalls fru, visade de på att det nyfödda barnet måste stanna hos mamman efter födseln. Även för tidigt födda barn. Och de ligger bakom forskningen om doulor och betydelsen av stöd under förlossningen. 

Vi har mycket att tacka dem för. Denna artikel skrev jag 2008 efter att ha träffat Marshall och Phyllis Klaus i Stockholm.

Betydelsen av närhet – barnsalar avskaffas

Beröring, närhet, trygghet – det är något som de flesta upplever som positivt. Något man önskar ska finnas i ens liv. Men för ett nyfött barn är det mycket mer än så: Det är själva förutsättningen för att leva och utvecklas på ett bra sätt. Babyn behöver både kroppskontakt och känslomässig kontakt med föräldrarna, förutom mat och blöjbyten. En nyfödd baby är ett vaket litet väsen i behov av kontakt och närhet. Helt enkelt – av kärlek. För oss idag låter det som en självklarhet.

Men går vi bara trettio år tillbaka i tiden var det långt ifrån självklart. Då lade man de nyfödda i barnsalar. Var fjärde timme fick de komma till sin mamma för att ammas i tjugo minuter. De för tidigt födda barnen fick ofta inte träffa sina föräldrar alls, förrän mycket senare.

Nu vet vi att både mamman och babyn mår mycket bättre om de får vara tillsammans och inte skiljs åt efter födseln. Den forskning som har gjorts de senaste trettio åren har haft enorm betydelse för hur vi ser på de nyfödda barnen och hur de tas om hand. Den har lett till att barnsalarna på BB avskaffats på de flesta platser i världen. Allt detta är till stor del några amerikanska forskares förtjänst.

Två av dem, Marshall och Phyllis Klaus var 2008 i Stockholm för att berätta om samspelet mamma-barn den allra första tiden. Marshall Klaus är barnläkare och Phyllis Klaus är psykoterapeut och socionom. Redan på sjuttiotalet visade deras forskning vilken förmåga ett nyfött barn har att uttrycka känslor, att svara på föräldrarnas signaler, t o m att härma föräldrarnas ansiktsuttryck!


Bebisens förmåga att kommunicera och mammans känslomässiga öppenhet

Tidigare hade man talat om reflexer hos små bebisar. Man trodde knappt att de kunde se och känna. Nu blev det klart att de har en förmåga att se, känna, uppleva och kommunicera, och att den förmågan behöver uppmuntras. Babyn behöver få svar av sin förälder. Den vuxne behöver vara tillräckligt öppen och sensibel för att följa sin baby, förstå och spegla den. I det samspelet kommer den oerhört viktiga anknytningen till stånd.

– För att kunna ta till sig sin baby och förstå den går mamman igenom en känslig fas, berättar Phyllis Klaus. I tiden runt barnets födelse är hon är känslomässigt mycket öppen och sårbar. Det är en så stark förändring att vid en annan tidpunkt i livet skulle den kunna kallas en psykisk sjukdom. Men här är den helt normal. Och alla ”tillfrisknar”!

Det handlar om tiden alldeles i slutet av graviditeten och fram till ungefär sex veckor efter barnet fötts. Precis som det nyfödda barnet är känsligt och sårbart, upplever mamman lite av samma sak. Därför kan hon ställa in sig på barnets våglängd och lära sig att förstå dess subtila signaler bättre än någon annan. Hon har känslan av att hon är babyn, och babyn är hon. Minnen från hennes egen barndom dyker upp, hur hon blev omhändertagen av sin egen mamma.

– Det kan vara både positiva och negativa känslominnen som kommer upp, säger Phyllis Klaus. Men i den här tiden finns det en enorm möjlighet att läka gamla sår och utvecklas, tack vare den öppenheten som mamman upplever. Särskilt om hon har ett gott stöd av sin omgivning.

Doula – kom till genom forskning

Ett gott känslomässigt stöd till den blivande mamman har varit ett annat huvudtema för paret Klaus. Deras forskning på det området ledde till ytterligare en nyhet inom förlossningsvården, förutom barnsalarnas avskaffande. På sjuttiotalet upptäckte de, tillsammans med läkaren John Kennell, hur viktigt det är att mamman får stöd av en annan kvinna under hela förlossningen. ”Doulan” blev ett nytt begrepp som sen dess har spridit sig över världen.

Marshall Klaus berättar så här om den upptäckten:

– Det var en tillfällighet som gjorde att vi började intressera oss för doulor. Vi hade ett forskningsprojekt om amning på ett förlossningssjukhus i Guatemala. Som assistent i projektet fanns en medicinstudent som hette Wendy. Hennes uppgift var att skriva in kvinnorna som kom för att föda. Meningen var att hon skulle ställa några frågor, anteckna och sedan lämna den ensamma. På det sjukhuset hade kvinnorna inte sin man med och ingen annan stödperson, förutom barnmorskorna som var ganska upptagna.

– Men Wendy tyckte inte att den födande kvinnan borde lämnas ensam. Så hon följde med och stöttade henne, höll henne, talade uppmuntrande med henne, ända tills barnet var fött. Tio kvinnor gav hon stöd på det sättet. Först blev vi arga på henne, för de tio kvinnorna måste tas bort ur vårt forskningsprojekt. De hade ju inte fått samma behandling som de andra.

– Sedan började vi fundera över skillnaden mellan de här tio kvinnorna och de andra som födde på sjukhuset. ”Wendys kvinnor” födde sina barn på rekordtid, i flera fall hann läkaren inte dit innan barnet var fött. De var väldigt avslappnade, väldigt trygga och smärtan var inget problem för dem.

Så nästa år genomförde Marshall Klaus och John Kennell ett forskningsprojekt där de jämförde kvinnor som födde med och utan en egen stödperson. En viktig del av stödpersonens uppgift var att beröra kvinnan, att hålla en hand på henne. Och att vara närvarande hela tiden, bara för henne. Det gav mycket tydliga resultat: Kvinnorna med en stödperson födde på mycket kortare tid, antalet kejsarsnitt halverades och de behövde mindre smärtlindring. Det var sensationellt!

Senare gjordes ett annat forskningsprojekt i Sydafrika, där man undersökte hur mammorna hade det sex veckor efter förlossningen. Det visade sig att kvinnor som fött med en doula som stöd hade ett bättre självförtroende som mammor, en mer positiv syn på sina barn och de ammade i större utsträckning.

Stöd till mamman och bebisens anknytning hänger ihop

De här resultaten beskrevs i boken ”Mothering the Mother”. Varför gjorde stödpersonen så stor skillnad? Jo, att ”bli mammad” gav kvinnan en känsla av att vara trygg och omhändertagen, att bli omhållen, smekt och tröstad. Att kunna slappna av och känna förtroende, släppa på försvaren. Då blev det lättare att ge sig hän i födandet.

– Att föda barn kan ju upplevas som en krissituation, säger Phyllis Klaus – och då behöver man känna att någon bryr sig. Blir kvinnan ”mammad” under förlossningen så ligger det också nära till hands för henne att känna vad barnet behöver av sin mamma.

Och pappan då? Phyllis Klaus svarar:

– Det är enormt viktigt att han är med, både för sin egen skull, att få uppleva när barnet föds, och för att ge sitt stöd till mamman. Han ska helst också hålla babyn, ha en egen stund med den det första dygnet. Det blir en bra start på anknytningen pappa-barn.

– De första två timmarna, babyns första vakna period efter födseln, tror vi att den helst ska vara hud mot hud hos mamman, om det går. Det är en enorm omställning bara från att vara inuti till att vara utanpå mammans kropp. Hos mamman kan babyn i alla fall känna igen dofter, hjärtslaget, rösten. Den kan orientera sig mot bröstet och börja amma. Den stora förändringen blir mjukare för babyn om den får vara i mammans famn de allra första timmarna.

Beröring, närhet och trygghet blir alltså livsviktigt runt timmen noll – barnets födelse. Både för mamman och barnet. Framförallt är detta ett system som naturen utformat för att säkra barnets överlevnad, säkerställa att mamman präglas på sitt barn och tvärtom.

– Och skulle det vara så att mamman inte kan ha barnet hos sig de första timmarna, finns det ändå många fler chanser till en bra anknytning, poängterar Phyllis Klaus. Det är viktigt att komma ihåg!

Varför beröring betyder så mycket kan delvis förklaras med hormonet oxytocin. Det skapar effektiva värkar så barnet kan födas, det gör att mjölken rinner till vid amningen, det hjälper barnet att växa till sig. Det motverkar stress och skapar en lugn och vänlig stämning, så att anknytningen till föräldrarna blir trygg. Oxytocin är alltså en nyckel till det mesta som behöver hända för en bra start på barnets liv. Beröring och närhet är det som framförallt hjälper till att frisätta oxytocin i kroppen.

Resultaten från Marshall och Phyllis Klaus forskning har bidragit till stora förbättringar inom vården.

– Man kan ju tycka att det här inte är vetenskap om rymdraketer, säger Phyllis Klaus. Mamman och barnet mår bäst av att vara nära varandra. De är bägge känsliga och sårbara, så de behöver ett vänligt och empatiskt bemötande. Då läggs en bra grund för barnets utveckling.

Svårare än så är det inte. Men det var nödvändigt att bevisa det vetenskapligt för att få förändringar till stånd.

———————————————————-

Visste du att:

-Mammans bröst värms upp extra mycket när babyn ligger där efter födseln. Den hålls bättre varm där än i en babysäng. Är babyn för varm, ändrar bröstet temperaturen så det blir lite svalare.

– När babyn just blivit född är den mycket stressad, men lugnar snabbt ner sig när den får vara hud-mot-hud med mamman (eller pappan om mamman inte kan just då). Får den inte kroppskontakt och närhet då, håller stressen i sig mycket längre.

– Den första timmen efter födseln är babyn ofta lugn, vaken och uppmärksam. Den håller kvar mammans eller pappans blick om den får ögonkontakt. Därför är det bra om rummet är lite halvmörkt så babyn inte blir bländad av för starkt ljus.

Bodil Frey

Filed Under: För en bättre förlossningsvård, Okategoriserade

För en relationsbaserad förlossningsvård!

2017-06-28 By Bodil Frey

Den trygga relationen
Den trygga relationen

Det är mycket debatt om förlossningsvården nu, och väl behövda extra resurser har tilldelats. Ett krav är att varje kvinna i aktiv förlossning ska ha en barnmorska vid sin sida hela tiden. Detta borde vara självklart.

Något som inte sägs lika ofta i debatten är att kvinnor vill att en barnmorska de känner på förhand är den som finns vid deras sida. Det vill säga att det finns möjlighet att bygga upp en relation med barnmorskan redan under graviditeten. Att kvinnans mödravård, förlossning och eftervård sköts av en eller en liten grupp barnmorskor.

Det finns modeller för detta arbetssätt i många länder, men i Sverige saknas det nästan helt.

Som doula och profylaxkursledare under de senast femton åren har jag fått vara med, och fått höra berättelser, av hundratals gravida och nyblivna föräldrar. Önskemålet om trygghet genom en barnmorska man känner på förhand återkommer ständigt. Inte så konstigt när det gäller en av de mest intima och känsliga händelserna i hela livet!

För att lyfta fram kvinnornas önskemål och omdömen om förlossningsvården lade jag ut Förlossningsenkäten på nätet för ett år sedan. Nu har den samlat in drygt 5 000 svar från hela Sverige.

Ett av resultaten är att 40 % av de som svarade skulle vilja föda på en barnmorskeledd enhet!

Frågan ställdes så här:
“Skulle du vilja föda på en barnmorskeledd enhet, om det fanns?”Barnmorskeledd
(Där mödravård, förlossning och BB har samma personal och du har möjlighet att lära känna barnmorskan på förhand. Där går det inte att få t ex epiduralbedövning, i så fall behöver man flytta över till ett sjukhus.)”
Mer om enkäten här.

40 % av de svarande önskar alltså en vårdform som inte finns alls i Sverige!
En studie av barnmorskan Ingegerd Hildingsson pekar på liknande önskemål: 50% av de tillfrågade kvinnorna önskade sig samma barnmorska under graviditet, förlossning och eftervård. I den studien nämndes inte barnmorskeledd enhet i frågan.

Relationer är trygghetsskapande. Trots allt tal om nära och personcentrerad vård är mödra- och förlossningsvården fragmenterad och går mot ytterligare stordrift och centralisering. Den bästa utvecklingen skulle istället vara att fokusera på ”relation” istället för på ”vårdkedja”. Det skulle kunna mildra förlossningsrädsla, göra det möjligt att diskutera önskemål med den som kommer att vara med vid förlossningen, bidra till en bättre amningsstart och mycket mer.

Om inte kvinnornas tydliga önskemål räcker till, så finns även övertygande vetenskaplig evidens från Cochrane. Man studerade ”midwife-led continuity model”, alltså en vårdform där en barnmorska eller ett litet team av barnmorskor finns för kvinnan under graviditet, förlossning och eftervård. Och jämförde den med andra vårdmodeller. Modellen med barnmorskeledd kontinuitet hade mindre frekvens av epiduralbedövningar, klipp, samt sugklocka eller tångförlossning. Det var även mindre risk för förtidig födsel och kvinnorna var mer nöjda med sin vård. Vården var även mindre kostnadskrävande.

Slutsatsen från Cochranestudien var att friska gravida kvinnor borde erbjudas denna kontinuitet i barnmorskekontakten.

Kontinuitetsmodellen skulle kunna finnas både vid sjukhusförlossningar och i fristående enheter. Många kvinnor känner sig lockade av småskalig och personlig vård. Det finns ett nytt och intressant initiativ som ska bli den första fristående (utanför sjukhus) och barnmorskeledda enheten i Sverige: Välkommen Liten som planeras öppna i Nacka snart.

Politiker och andra beslutsfattare inom förlossningsvården behöver se behovet av denna vårdform och stödja den. Hoppas att den kan bli en modell som sprids i hela Sverige!

Bodil Frey

Filed Under: För en bättre förlossningsvård, Okategoriserade

  • 1
  • 2
  • 3
  • Next Page »

Doulautbildning i Göteborg

Doulautbildning i Göteborg

En doula ger stöd före, … Nästa utbildning startar 1 oktober 2022

Sex och födande

Sex och födande

Sex och födande

En ny sexuell revolution ger lättare förlossningar! Hur … Läs mer

Dyktekniken

Dyktekniken

En metod för maximal avspänning under värkarbetet! - … Läs mer...

Doulans bästa tips till pappan/ partnern

Doulans bästa tips till pappan/ partnern

Hur du som blivande pappa/ partner hjälper till under

Andning och avslappning

- smärtlindring nummer ett under förlossningen. Här får du inspiration till att börja öva på

Copyright © 2023 · Lifestyle Pro Theme On Genesis Framework · WordPress · Log in