Debattartikel om förlossningsvården i Göteborg. Publicerad i något kortat skick i GP 25/9 2006

Förlossningsvården i Göteborg har genom sammanslagningar utvecklats till den mest storskaliga enheten i hela Sverige. Inom SU ( Östra och Mölndal ) omhändertas varje år närmare 9 000 förlossningar. Rationalisering och besparing har varit ledord, ett slags storindustriellt tänkesätt. Teknik har fått ersätta mänsklig närvaro, och nu har man lyckats alltför bra. Vem har bestämt över denna utveckling?

Helt klart är vilka som inte varit tillfrågade. De gravida kvinnorna har inte haft inflytande över förlossningsvårdens utformning, och inte heller barnmorskorna. Besluten har fattats mycket högre upp i hierarkin. En känsla av maktlöshet förvärrar stressen hos personalen. Ska det bli en verklig förbättring och en mänskligare vård räcker det inte med att tillföra mer pengar. Det handlar också om organisation och inflytande.

Som förlossningspedagog och doula vet jag att många oroar sig för att få en barnmorska där kontakten inte stämmer, där man känner sig överkörd eller ignorerad. Ingen kan ju räkna med att känna sin barnmorska på förhand.

En förtroendefull relation mellan kvinnan som ska föda barn och hennes barnmorska är nyckeln – både till en positiv upplevelse för kvinnan, och till en medicinskt säker vård.

De experter som definierar medicinsk säkerhet har satsat på avancerad teknisk övervakning i stället för barnmorskans närvaro. Men vill man uppnå medicinsk säkerhet vid förlossningar utan att ta hänsyn till psykiska faktorer kommer man inte att lyckas särskilt bra. I de flesta fall handlar förlossningsvården om friskvård. Det känslomässiga stödet är oerhört viktigt för att hålla förlossningen normal. Stress och oro hos kvinnan påverkar direkt de kroppsliga funktionerna. Om psyket låser sig i rädsla kan kroppen också låsa sig och inte vilja släppa ut barnet. Då måste olika medicinska ingrepp följa.

Det visas av de stora internationella studier som gjorts av ”doulaeffekten”. Där har man jämfört kvinnor som fött barn med konventionell sjukhusvård och kvinnor som dessutom fick stöd av en egen doula (en stödperson som var närvarande hela tiden). I doulagruppen födde kvinnorna på kortare tid och med betydligt mindre användning av medicinsk smärtlindring, sugklocka och kejsarsnitt. Deras upplevelse av förlossningen var mer positiv och de visade bättre självförtroende som mammor än i gruppen med konventionell sjukhusvård.

Om det hade varit en medicin eller en teknisk apparat som kunnat visa en så övertygande positiv effekt, hade den nog genast köpts in på våra sjukhus! Men nu är det ”bara” fråga om mänsklig närvaro.

Min slutsats är: Ge makten över förlossningsvården tillbaka till dem den berör mest – de gravida kvinnorna och barnmorskorna. Det måste finnas valmöjligheter så att kvinnor kan ”rösta med fötterna”, dvs gå dit där vården bäst passar deras behov. Eftersom kvinnor är olika behövs flera alternativ – inte en enda jätteorganisation som idag.

Ett bra verktyg för att åstadkomma en förändring vore att införa en mödravårds- och förlossningspeng som täcker barnmorskans arbete. (Liknande den skolpeng som nu finns.) Och att ge barnmorskor möjlighet att etablera egna företag med vårdavtal, i liten skala och med nära beslutsvägar för personalen.

Om vården organiseras med den gravida kvinnan som medelpunkt kan en liten grupp barnmorskor följa henne genom graviditet, förlossning och eftervård. En av gruppens barnmorskor är med kvinnan på sjukhuset och förlöser henne där samt ger vård på BB. Det kunde även finnas fristående ABC-enheter och möjlighet att föda hemma för den som så önskar. Sjukhusets resurser för att ta hand om sjukdomsfall och komplikationer måste naturligtvis också vara tillräcklig.

Blir detta dyrt? Mer barnmorsketid per kvinna kostar mer. Å andra sidan kan troligen en hel del komplikationer och krissituationer förebyggas, så att kostnaderna för kejsarsnitt och andra medicinska interventioner blir lägre. Det har doulaforskningen visat. Mycket lidande kan undvikas genom att låta kvinnor föda sina barn i trygghet – och detta har ingen prislapp.

Av Bodil Frey
Förlossningspedagog och doula samt står bakom sajten www.enbrastart.se

Mer om doulaforskningen: artikeln ”Doulor behövs!” av professorn och barnmorskan Ulla Waldenström, publicerad i Läkartidningen nr 4, 2005. (se http://www.doula.nu/)