Om anknytningen till barnet – när växer kärleken fram?

Blev du förälskad i din partner vid första ögonkastet? Eller var det en känsla som växte fram efter hand, när det blev mer och mer självklart att ni två hörde ihop? Ett kärleksförhållande kan börja på många olika sätt, som alla vet. Stormande eller försiktigt. Romantiskt eller kamratligt. På samma sätt har varje kärleksrelation mamma – barn och pappa – barn sitt eget sätt att växa fram.

Det finns förstås också stora skillnader mellan en parrelation och en föräldra-barnrelation. Om en kvinna och en man möts blir de kanske kära i varandra, kanske inte. En parrelation kanske börjar utvecklas, kanske inte. När en mamma eller en pappa möter sitt barn för första gången är det däremot början på en livslång relation. För en del kan den stunden innebära en enorm lyckokänsla och en förälskelse som bara säger pang! Det är nog så de flesta skulle önska sig det ögonblicket.

Men så är det inte alltid. Det kan ibland kännas som ett nyktert konstaterande ”Jaha, är det här mitt barn?”. Förlossningen kan ha varit så påfrestande att mamman inte är riktigt beredd att ta till sig barnet än. Eller den stora kärleken och djupa kontakten infinner sig bara inte direkt. Men ta det lugnt – den kommer. Den är helt enkelt en del av ett nästan ofelbart inbyggt program hos oss människor. Det kallas anknytning.

Naturen har utrustat det nyfödda barnet med en fantastisk förmåga att fånga föräldrarnas uppmärksamhet. Ser man rent praktiskt på det handlar det om barnets livförsäkring. På egen hand kan det ju inte överleva. Men den som möter en mycket liten baby tänker för det mesta inte i sådana praktiska termer. Man blir bara bedårad och fascinerad.

Kerstin Uvnäs-Moberg, som är professor i fysiologi vid Karolinska Institutet, har forskat i de hormoner som styr bl a barnafödande och amning. När vi pratar kommer hon just från en familjeträff där barnbarnet, åtta veckor gammalt, var den absoluta medelpunkten.

– Det finns något som är så oerhört attraktivt med de små barnen, man kan inte låta bli att titta och försöka få kontakt. Det är inbyggt hos alla vuxna. Babyn är bra på att skapa en dialog och den gör det framförallt genom ögonkontakt. Man blir fascinerad av babyns ögon – goda, snälla, öppna och nyfikna ögon.

Mamman har alldeles speciella förutsättningar att ta emot babyn och skapa en ömsesidig kontakt redan direkt efter födelsen. Genom förlossningen har hon höga nivåer av hormoner som gör henne ovanligt känslomässigt öppen. Hon är beredd att bli förälskad.

Ett av de viktigaste hormonerna som styr detta är oxytocin. Det finns i höga nivåer i mammans kropp eftersom det också styrde värkarbetet. Kerstin Uvnäs-Moberg menar att oxytocinet fungerar som en tändningsnyckel för allt det som behöver hända i mammans kropp och själ när barnet är fött. Det samordnar och skyndar på de olika processerna.

– Mjölkproduktionen ska komma igång. Mamman ska utveckla moderliga känslor och en speciell bindning till sitt individuella barn. Att få vara ostörd är viktigt här. Oxytocinet frisätts bäst av beröring, närhet och värme. Så att hålla sitt barn hud mot hud och känna barnets rörelser hjälper till. Och att möta barnets blick tycks vara oerhört viktigt.

Att se in i en annan människas ögon kan påverka oss starkt känslomässigt och t. om. rent kroppsligt. Kerstin Uvnäs-Moberg menar att det är ett spännande men ännu ganska outforskat område. När man talar om förälskelse vid första ögonkastet menar man nog snarare förälskelse vid första ögonkontakten.

Även om pappan inte har samma hormonnivåer som mamman är han för det mesta också starkt berörd av förlossningen och redo att ta till sig sitt barn. Barnet kommer till världen stressat, men lugnar ner sig snabbt när det får värme och kroppskontakt. Sedan följer en lång stund av vaket intresse för omvärlden, när barnet söker och håller kvar förälderns blick. Så småningom börjar det söka bröstet.

---

Den här första timmen efter födelsen är ett gyllene tillfälle att ta till sig sitt barn. Naturen har specialdesignat ett program för anknytning som är på topp just då. Tack vare den forskning som beskrivit hur detta går till har mycket förändrats i förlossningsvården på senare år. Nu skiljer man inte på mamma och barn efter födelsen som man gjorde förr, utan försöker ge dem tid att upptäcka varandra.

Men ibland blir det inte någon optimal situation för anknytning direkt efter barnet är fött. Det kan t.ex. bero på komplikationer vid förlossningen. I så fall finns det alltid chanser att ta igen det senare. Babyn fortsätter att söka kontakt och föräldrarnas moders- och fadersinstinkter ligger latenta i väntan på rätt tillfälle. Det kan ofta vara när du är i kontakt med ditt barn, ni är ensamma och ostörda. Plötsligt inser du att just du har råkat få det vackraste, gulligaste och mest begåvade barnet i hela världen!
—————————————————————————————-

Anknytning efter födelsen – så skapar ni bra förutsättningar:

1. Om mamman har känt sig trygg och väl omhändertagen under förlossningen kan hon lättare ta till sig barnet direkt. En doula kan skapa extra trygghet.

2. Den första timmen med babyn: Se till att ni får vara så ostörda som möjligt och kan ägna er åt att lära känna babyn. Så att ni känner er fria att prata med babyn på ert eget sätt och att ge uttryck för era känslor.

3. Värme till babyn. Låt babyn få vara hud mot hud hos mamman (eller pappan om mamman inte kan), med en varm handduk eller en filt över sig.

4. Dämpad belysning i rummet. Om ljuset är för starkt kniper babyn bara ihop ögonen istället för att titta nyfiket på sin nya värld.

5. Låt babyn hitta fram till bröstet när den själv visar tecken på att börja söka. Den rör på läpparna som om den vill suga och börjar ”hacka” med huvudet.

6. De närmaste dagarna och veckorna: Inse att nästan all tid och kraft går till att lära känna babyn, få igång amningen och vänja sig vid att vara förälder. Planera inte in en massa annat och ta inte emot för mycket gäster. Ta däremot gärna emot hjälp av nära  släktingar eller vänner, om de t ex vill komma med färdiglagad mat eller hjälpa med tvätt och städning.

————————————————————————————–
När kände du för första gången kärlek till ditt barn?
Den frågan fick en grupp engelska nyblivna mammor för några år sedan. Av dem hade
– 41 procent kärleksfulla känslor under graviditeten
– 24 procent vid födelsen
– 27 procent under den första veckan och
– 8 procent efter den första veckan

—————————————————————————————-
Källor :
Kerstin Uvnäs-Moberg, som skrivit boken “Lugn och beröring. Oxytocinets läkande verkan i kroppen” . Natur och Kultur 2001.
Boken ”Bonding” av den amerikanska forskargruppen Marshall H. Klaus, John H. Kennell och Phyllis H Klaus.

Av Bodil Frey  (tidigare publicerad i Amelia Vänta Barn )