Bra och dåliga förlossningsrutiner

WHO, FN:s Världshälsoorganisation, gav 1996 ut rekommendationer för hur en normal förlossning ska tas om hand. Detta är den indelning som gjordes av olika rutiner och åtgärder:

A: Praxis som visat sig vara bra och bör uppmuntras.
B: Praxis som är klart skadlig eller ineffektiv och som bör tas bort
C: Praxis för vilken det saknas forskningsunderlag för klara rekommendationer, och som därför bör användas med försiktighet till dess ytterligare forskning föreligger.
D: Praxis som ofta används felaktigt

Här har jag skrivit med röd text, det som avviker från dessa rekommendationer när det gäller praxis på svenska förlossningssjukhus. Översättningen från engelskan är gjord av barnmorskan Britt Sundberg, sammanställningen och vissa små språkliga ändringar av Bodil Frey. WHO:s originaltext kan beställas gratis från www.who.int/reproductive-health

A: Praxis som visat sig vara bra och bör uppmuntras.

1. Att en individuell plan görs upp som anger var och vem som kommer att assistera vid förlossningen, och som är framtagen tillsammans med kvinnan under graviditeten, och som make/partner och om lämpligt familjen känner till.
2. Att riskbedömning under graviditeten görs, omprövas vid varje kontakt med sjukvården samt vid tidpunkten för den första kontakten med vårdgivaren vid förlossningen och genom hela förlossningsarbetet.
3. Att övervakning av kvinnans fysiska och emotionella tillstånd görs genom förlossningsarbetet och vid avslutningen av förlossningen.
4. Att erbjuda mamman dryck under förlossningsarbetet.
5. Att respektera kvinnans val av plats för förlossning.
6. Att erbjuda förlossningsvård på den mest perifera nivå där det är möjligt och säkert och där kvinnan känner trygghet och tillförsikt.
7. Att respektera kvinnans rätt till avskildhet under förlossningen.
8. Empatiskt stöd av vårdgivare under förlossningen.
9. Respektera kvinnans val av sällskap under förlossningen.
10. Ge kvinnan så mycket information och förklaringar som hon önskar.
11. Använda icke-invasiva, icke-farmakologiska metoder för smärtlindring som t.ex. massage och avslappningstekniker.
12. Övervaka barnet med intermittent avlyssning. (Dvs. regelbunden avlyssning med trätratt eller doppler, red:s kommentar)
13. Engångsanvändning av engångsmaterial och lämplig rengöring av återanvändbart material under hela förlossningen.
14. Använda handskar vid vaginal undersökning, vid förlossningen och vid hantering av moderkakan.
15. Frihet att röra sig och inta önskad ställning under förlossningsarbetet.
16. Avråda från ryggläge under förlossningen
17. Noggrann övervakning av förlossningens framåtskridande genom användning av WHO:s partogram.
18. Ge oxytocin profylaktiskt vid efterbördsskedet till kvinnor med ökad blödningsrisk eller som är i fara även vid ringa blodförlust.
19. Sterilitet vid avnavling.
20. Förhindra avkylning av barnet.
21. Tidig hud-till-hudkontakt mellan mor och barn och stöd till initiering av amning inom en timma efter förlossningen i enlighet med WHO:s riktlinjer för amning.
22. Rutinmässig undersökning av moderkaka och hinnor.

Kategori B: Praxis som är klart skadlig eller ineffektiv och som bör tas bort

1. Rutinmässig användning av lavemang
2. Rutinmässig rakning
3. Rutinmässig användning av dropp under förlossningsarbetet.
4. Sättande av intravenös kanyl profylaktiskt.
5. Ryggläge under förlossningen.
6. Rektal undersökning.
7. Bäckenmätning med hjälp av röntgen.
8. Administration av oxytociner under förlossningsarbetet när effekten inte kan kontrolleras.
9. Rutinanvändning av gynläge med eller utan benstöd.
10. “Instruerad” krystning under utdrivningsskedet.
11. Massage och tänjning av perineum under utdrivningsskedet.
12. Användning av ergometrintabletter under efterbördsskedet för att förhindra eller kontrollera blödning.
13. Rutinmässig användning av ergometrin parenteralt under efterbördsskedet.
14. Rutinmässig sköljning av livmodern.
15. Rutinmässig manuell exploration av livmodern.

Kategori C: Praxis för vilken det saknas forskningsunderlag för klara rekommendationer, och som därför bör användas med försiktighet till dess ytterligare forskning föreligger.

1. Ickefarmakologiska smärtlindringsmetoder under förlossningen som örter, bad, och perifer nervstimulering.
2. Rutinmässig amniotomi under öppningsskedet.
3. Bukpress under utdrivningsskedet.
4. Handgrepp som används för att skydda perineum och stödja fosterhuvudets framfödande.
5. Manipulering för att understödja fostrets rotationer vid framfödandet.
6. Rutinmässig användning av oxytocin, kontrollerad dragning i navelsträngen eller en kombination av de två under efterbördsskedet.
7. Tidig avnavling.
8. Stimulering av bröstvårtorna för att öka sammandragningarna under efterbördsskedet.

Kategori D: Praxis som ofta används felaktigt

1. Restriktioner på att äta och dricka under förlossningsarbetet.
2. Smärtlindring med centralstimulerande medel.
3. Smärtlindring med epiduralanestesi.
4. Elektronisk övervakning av fostret.
5. Användning av munskydd och sterila rockar under förlossningen.
6. Upprepade och ofta utförda vaginala undersökningar av mer än en vårdgivare.
7. Oxytocinstimulering.
8. Rutinmässig överflyttning av den födande kvinnan till ett annat rum vid utdrivningsskedets början.
9. Rutinmässig kateterisering.
10. Uppmuntra kvinnan att krysta när cervix är nästan eller helt vidgad och innan kvinnan själv känner tendens att krysta.
11. Fasthållande av tidsbegränsning vid utdrivningsskedet, till t ex 1 timme, när mor och foster mår bra.
12. Kejsarsnitt och instrumentella förlossningar.
13. Frikostig eller rutinmässig användning av episotomi.
14. Manuell exploration av livmodern efter förlossning